Varje katt är vacker - det hänger på betraktaren och betraktarens förmåga att urskilja skönhet.

Hur arbetar huskattuppfödare för att främja hälsa och goda förutsättningar i livet för de kullar som föds inom huskattavel? I vilka intresseföreningar och kattklubbar samlas engagerade huskattuppfödare som brinner för ansvarsfull och hälsosam huskattavel?

Vilka hälsoprogram, råd och informationssidor har utarbetats av dessa entusiaster? På vilket sätt arbetar huskattuppfödare för att sprida kunskap om huskattens värde och för att bidra till höjd kattstatus för huskatter?

Jag har letat, men huskattuppfödare verkar dessvärre inte ha något intresse alls för ansvarsfull avel och uppfödning och huskatters ev. status. Tyvärr kan man inte låtsas som att det saknar betydelse för kattungars förutsättningar för ett "långt, friskt och tryggt liv".

#2: Att raskattavel har etablerade hälsoprogram är ett argument för ansvarsfull raskattavel – men det är inte i sig ett argument för att huskatter är genetiskt eller biologiskt sämre.

Om man vill hävda att huskattavel generellt är mindre ansvarsfull behöver man visa det empiriskt, inte dra slutsatsen från att man själv inte hittat organisationer eller hälsoprogram.

Hälsoprogrammen uppkom väl just därför att det uppstod problem när människan började avla på egenskaper, ffa på utseende. Det blev nödvändigt därför att man "hade ställt till det"? Rätta mig om jag har fel.

Hälsoprogram uppkommer när det finns ett genuint intresse för hälsosam avel. Inom SVERAK-registrerad avel finns både obligatoriska och frivilliga hälsoprogram. Jordbruksverket kräver bara att katter som används i avel ska förmodas vara friska, så utan intresse för sund avel skulle raskattavel också ha kunnat nöja sig med att det som inte syns "inte finns". Är det några som har "ställt till det" så är det huskattuppfödare!

Jag tycker att det är anmärkningsvärt och talande att det inte finns en enda intresseförening för huskattuppfödare. För de som brukar jämföra med hundblandraser kan man jämföra huskattavel med intresseföreningarna Cockerpoo Sverige och Svenska Australian Labradoodleklubben. Det finns ett tydligt samband mellan status och uppfödare som visar engagemang och genuint intresse.

#5: Jag delar uppfattningen att organiserat avelsarbete, hälsoprogram och dokumentation kan vara mycket värdefulla verktyg för att främja en sund avel. Däremot tycker jag att resonemanget behöver nyanseras, eftersom flera olika saker blandas samman.

För raskatter finns det ett särskilt behov av att ha kontroll över individer, släktskap och hälsostatus. När man bedriver avel inom en definierad ras arbetar man inom en mer begränsad genpool än i den samlade kattpopulationen. Det gör frågor som genetisk variation, inavelsgrad, ärftliga sjukdomar och vilka individer som används i avel särskilt viktiga. Hälsoprogram och registrering fyller därför en viktig funktion eftersom man bedriver ett selektivt och långsiktigt avelsarbete inom en avgränsad population.

Det är dock ett stort steg från detta till slutsatsen att avsaknad av en motsvarande organisation för huskatter skulle visa på bristande engagemang eller att ”huskattuppfödare har ställt till det”.

En huskatt är inte en ras eller en avgränsad genetisk population på samma sätt som en raskatt. Begreppet omfattar katter utan stamtavla och kan innefatta många olika genetiska bakgrunder. Förutsättningarna för att bygga ett rasbaserat hälsoprogram är därför helt andra. Det är inte självklart att en organisationsmodell som fungerar för en specifik ras också är relevant för en heterogen population av katter utan rasidentitet.

Jag tycker också att jämförelsen med Cockerpoo Sverige och Svenska Australian Labradoodleklubben haltar. Dessa organisationer har skapats kring specifika hundtyper och ett organiserat avelsintresse. Att det finns föreningar kring sådana hundtyper säger inte i sig någonting om varför det saknas en motsvarande förening för huskatter. Att använda föreningsbildning som mått på människors ”genuina intresse” blir därför ett osäkert resonemang.

Det är dessutom viktigt att skilja mellan en ras och en huskatt. Huskatt är inte en rasbeteckning och bör därför inte användas som om det vore namnet på en specifik ras. Om man vill diskutera avel av katter utan stamtavla behöver man vara tydlig med vad man faktiskt avser, exempelvis avel av katter utan stambokförd rasidentitet eller annan oregistrerad kattavel.

Den mer hållbara slutsatsen är därför att organiserad raskattavel har särskilda förutsättningar och behov. När genpoolen är begränsad blir individkontroll, hälsotester, stamtavlor och långsiktig avelsplanering särskilt betydelsefulla. Det är ett argument för värdet av organiserat avelsarbete, men det är inte samtidigt ett belägg för att personer som föder upp katter utanför dessa organisationer saknar intresse för hälsa eller att en hel grupp kan tillskrivas ansvaret för olika problem.

Det är viktigt att skilja på vad en organisationsstruktur möjliggör och vilka motiv man tillskriver människor som står utanför den. Det första går att diskutera sakligt och belägga. Det senare kräver betydligt mer än att konstatera att en viss förening existerar eller inte existerar.

#6: Eftersom alla existerande kattföreningar är emot huskattavel är det konstigt att inga huskattuppfödare känner att det behövs en serös motvikt som framhåller att de minsann också värnar om katter. Jag kan bara tolka tystnaden som bristande intresse och engagemang och att huskattuppfödare inte ens gör anspråk på att vara seriösa.

Huskattuppfödare varken kan eller vill försvara huskattavel, bryr sig inte om vad andra sysslar med och tycker att den funkar alldeles utmärkt som den gör idag. Just deras kattungar har ju "aldrig" något med hemlösa katter att göra och just deras kattungar hamnar "alltid" i de bästa hemmen. De tycker inte att det behövs något särskilt som huskattuppfödare och deras köpare behöver tänka på. Det räcker att kattungar föds och att folk "vill ha".

Det finns en relevant diskussion att föra om huskattavel och vilket ansvar den som planerar en kull bör ta. Men den här argumentationen blandar ihop saklig kritik med antaganden om en hel grupp människors motiv.

Att det inte finns en stor och synlig intresseorganisation för huskattuppfödare innebär inte att huskattuppfödare saknar intresse för katters välfärd. Det är ett argument från tystnad. På samma sätt går det inte att utifrån avsaknaden av en organiserad motröst dra slutsatsen att gruppen ”varken kan eller vill” försvara sin verksamhet.

Det är också en generalisering att hävda att huskattuppfödare tycker att allt fungerar utmärkt, att deras kattungar alltid hamnar i bra hem eller att de inte anser att något särskilt behöver göras. Om man vill kritisera huskattavel bör man kritisera konkreta beteenden och konsekvenser, inte tillskriva en hel grupp samma motiv.

Däremot finns en seriös fråga här: den som medvetet tar en kull bör kunna redogöra för varför kullen föds, hur föräldradjurens hälsa och temperament har bedömts, hur kattungarna ska säljas och identifieras och vilket ansvar uppfödaren tar om en köpare senare inte kan behålla sin katt. Där kan man absolut diskutera om dagens regler och praxis är tillräckliga.

Men det är en helt annan ståndpunkt än att säga att ”huskattuppfödare” som grupp är oseriösa eller inte bryr sig om katter. Den slutsatsen kräver betydligt mer belägg än att man inte har sett någon organiserad motröst.

Man kan alltså vara kritisk till huskattavel utan att göra det till en fråga om människors karaktär. Den starkaste kritiken är inte ”ni bryr er inte”, utan: vilket konkret ansvar anser ni att den som medvetet producerar kattungar har för deras hela liv – även om det ursprungliga hemmet inte fungerar?

#8: Eftersom stambokförd avel och registrerade raskattuppfödare kritiseras som företeelse/grupp måste väl ändå huskattuppfödare också kunna ses som en grupp? Skyldiga till konsekvenserna av den avel de sysslar med - som grupp.

Konsekvenserna av medveten överproduktion av huskatter är inte jämförbart med konsekvenserna av stambokförd avel. Att överproduktion av huskatter sänker huskatters status går inte att förneka. Att normen för huskattavel och överlåtelse av huskattungar sänker huskatters status är fakta. Att huskattuppfödare vanligtvis inte ens vill kännas vid att de ÄR uppfödare sänker huskatters status. En huskattmarknad som värderar huskatter baserat på utseende, pälslängd och påstådda s.k. "rasinslag" sänker huskatters status.

Att mängder av huskatter hittas okastrerade och omärkta i hemlöshet sänker huskatters status. Att unga, friska huskatter avlivningshotas sänker huskatters status. Att de som medvetet producerar fler huskatter inte verkar känna något intresse eller ansvar alls för det är en gåta för mig, men du tror alltså att det finns engagerade huskattuppfödare? Som är engagerade i mer än sin egen försäljning? Var ser du tecken på det i så fall?

Man kan absolut kritisera huskattavel, men det är inte samma sak som att man kan lägga ett kollektivt ansvar på alla som föder upp huskatter.

Att en grupp kan definieras innebär inte att alla i gruppen är ansvariga för gruppens påstådda konsekvenser.

Flera av påståendena här presenteras dessutom som fakta fast de egentligen är påståenden om orsak och verkan.

Att det finns hemlösa, omärkta och okastrerade katter är ett problem, men det bevisar inte att huskattuppfödare som grupp orsakar problemet eller att detta i sig "sänker huskatters status".

Samma sak gäller påståendena om överproduktion, utseendefixering och att uppfödare inte vill kalla sig uppfödare.

Det går därför att argumentera för att oansvarig produktion av huskatter är problematisk, men då bör man kritisera det konkreta beteendet: att medvetet producera kattungar utan tillräckligt ansvar för deras framtida hem, hälsa och välfärd.

Jordbruksverkets regler om kattavel gäller dessutom oavsett om det handlar om raskatter eller huskatter.

"Om raskattuppfödare kan kritiseras som grupp måste huskattuppfödare också kunna kritiseras som grupp" är alltså inte riktigt ett argument. Frågan är inte om båda grupperna får kritiseras, utan om den specifika kritiken är sakligt underbyggd och faktiskt gäller gruppen som helhet.

Och frågan "var ser du tecken på engagerade huskattuppfödare?" vänder på bevisbördan. Om man hävdar att sådana uppfödare saknar engagemang eller ansvar är det det påståendet som behöver beläggas

#10: Kan du hålla med om att det föds för många huskatter, dvs. att tillgången på huskatter överstiger seriös efterfrågan?

Jag tycker att själva påståendet behöver beläggas bättre. Att det finns hemlösa katter visar att det finns ett problem med hemlöshet, men det bevisar inte att tillgången på nyfödda huskatter generellt överstiger den seriösa efterfrågan.

Uppgiften om cirka 100 000 hemlösa katter är dessutom en gammal och osäker uppskattning, inte en aktuell mätning av utbud kontra efterfrågan.

Om påståendet är att det föds fler huskatter än vad seriösa kattägare efterfrågar skulle jag vilja se statistik som faktiskt mäter det – exempelvis hur många huskattungar som föds, hur många som får seriösa hem, hur många som omplaceras och hur många som blir kvar utan hem.

Det finns absolut ett problem med hemlösa katter och katthem som är överfulla, men det är inte samma sak som att man därmed har bevisat ett generellt överutbud av huskatter. Man behöver skilja på de två sakerna.

#12: Eftersom huskattavel av naturliga skäl är okontrollerad, oregistrerad och odokumenterad finns det tyvärr ingen möjlighet att ta reda på hur många huskattungar som föds.

Eftersom det inte finns någon möjlighet att ta reda på hur många huskattungar som föds kanske det även kan födas för få? Det kanske t.o.m. är risk för utrotning? 😱

Då är det tur att det inte ser ut att vara någon hejd på fortsatt produktion av nya huskatter. Man får ju faktiskt tänka på alla katthjälpsengagerade också, så att de inte behöver gå sysslolösa. Det gäller att se till att tillströmningen av behövande katter inte sinar och det är väl huskattuppfödares främsta bidrag till katthjälpsverksamhet.

Att vi inte har exakt statistik över hur många huskattungar som föds betyder ungefär lika lite för frågan om utrotning som att vi inte vet exakt hur många bullar som bakas betyder att det kanske råder akut bullbrist. 😏

Och steget från ’vi saknar siffror’ till ’huskatter kanske håller på att dö ut’ är en imponerande logisk kullerbytta.

Att sedan antyda att folk skaffar fram huskatter för att hålla katthemmen sysselsatta är mest en konspirationsteori med morrhår.

Man kan absolut diskutera oplanerad huskattavel och dess konsekvenser. Men då är det bättre att argumentera med fakta än att låta statistikluckan göra hela jobbet.

#14: Det är inte svårt att se tecken på att produktionen av huskattungar överstiger seriös efterfrågan. Seriös efterfrågan är inte detsamma som att någon vill ha en söt kattunge. Seriös efterfrågan är att vilja ta ansvar för kattens välmående under hela kattens återstående livstid, även när katten förstör saker, stör nattsömnen, försvinner, behöver kastreras, blir sjuk, behöver veterinärvård, kräver synliga kattlådor, kräver specialkost, kostar massor av pengar och inte minst när kattägandet begränsar vissa andra val i livet. Först om köparen är införstådd med det kan man snacka om seriös efterfrågan.

Obalans mellan produktion och seriös efterfrågan syns bl.a. i omplaceringsannonser, i antalet omärkta hittekatter som ingen tycks sakna, i avlivningshot, i kattägares inlägg på sociala medier och i belastningen på landets katthem.

#15: Jag tycker att du tar upp en viktig poäng om att kattägande innebär ett stort och långsiktigt ansvar. Det är viktigt att människor tänker igenom sitt beslut innan de skaffar en katt och förstår att det kan innebära både kostnader och praktiska problem.

Samtidigt tycker jag att det blir lite för långtgående att dra slutsatsen att det finns en överproduktion av huskattungar utifrån omplaceringsannonser, hittekatter och belastningen på katthem.

Det kan finnas flera andra orsaker till att katter behöver nya hem. För att kunna säga att produktionen överstiger den seriösa efterfrågan skulle det behövas mer konkret statistik och fakta.

Jag håller alltså med om att ansvarsfullt kattägande är viktigt, men tycker att slutsatsen i inlägget behöver starkare belägg.

#16: Tycker du att huskattsituationen i dagsläget verkar vara under kontroll? Jag vet inte om du är aktiv på facebook, men där kan man bl.a. följa katthjälpsföreningar från norr till söder och läsa hur huskattsituationen ser ut - för dem. Det är nonchalant att påstå att belastningen på landets katthem inte har med frågan att göra.

#17: Att katthem och katthjälpsföreningar har ett stort problem med hemlösa och övergivna katter är ett viktigt samhällsproblem, men deras ärenden är inte ett slumpmässigt urval av Sveriges katter.

De arbetar just med den del av populationen som har problem.

Därför kan man inte utan vidare använda deras erfarenheter för att beskriva hur den genomsnittliga svenska kattägaren tar hand om sin katt.

#18: På vilket sätt skulle huskatter och ansvarsfulla huskattägare påverkas negativt av att huskattavel minskar? Skulle minskad huskattavel kunna påverka katthemmens möjlighet att hitta goda hem till de huskatter som inte har ett?

#19: Jag tycker att man först måste titta på vilka katter som faktiskt hamnar på katthem och varför.

Det kan handla om hemlösa och förvildade katter, upphittade katter, omplaceringskatter och ibland även katter som hamnat där på grund av brister i tidigare ägaransvar eller hur verksamheter bedrivits.

Orsakerna är alltså väldigt varierande.

Därför tycker jag inte att man kan dra slutsatsen att minskad ansvarsfull huskattavel automatiskt skulle minska problemet för katthemmen.

För att kunna säga det behöver man kunna visa vilka katter som faktiskt kommer från sådan avel och hur stor del de utgör.

#20: Vilken sorts avel tror du att omärkta hittekatter kommer ifrån? De uppstår inte ur tomma intet. Katter som blivit förvildade i hemlöshet är inte nödvändigtvis födda i hemlöshet.

När dräktiga katter omhändertas föds huskattungar i katthemmens jourhem och socialiseras som vilka kattungar som helst. Duger inte huskattungar som förmedlas genom katthem eller privata katthjälpsinitiativ? De huskattungarna behöver ansvarsfulla huskattägare, men måste då konkurrera med de kullar som medvetet produceras hos "ansvarsfulla" huskattuppfödare!

Jag förstår verkligen inte grejen med att vemsomhelst medvetet ska låta vilka katter som helst producera huskattungar! Huskattungar kommer alltid födas så det räcker och blir över, det är alltså inget som ansvarsfulla kattägare behöver se till. Att vara uppfödare är något helt annat än att vara kattägare och innebär ett ännu större ansvar.

#7 Du skriver att: "alla existerande kattföreningar är emot huskattavel". Har du något stöd för att det är på det sättet, och menar du då att de också vill förbjuda avel på huskatter, och därmed på sikt även huskatten?

#22: Men snälla du! Tror du på fullt allvar att de som är emot medveten huskattproduktion är emot huskatter? Tror du att oregistrerad avel någonsin kommer att bli ett utrotningshotat fenomen? Att katthem och katthjälpsengagerade personers högsta mål är att huskatter ska försvinna från jordens yta? Att de i själva verket hatar de huskatter de kämpar för?

#23 Du svarar inte på mina frågor. Istället försöker du dumförklara mig. Det är inte OK utan fullständigt oacceptabelt. Svara på frågorna istället för att anfalla.

#24: Jag förstår inte ens din fråga för jag kan inte tro att du tror att det finns katthjälpsföreningar som stödjer och uppmuntrar huskattavel. Jag har tidigare efterfrågat exempel på föreningar för huskattuppfödare - för DE borde väl åtminstone stödja sin egen verksamhet - men jag hittade inga sådana föreningar. Känner du till någon sådan förening?

#25 Det handlar inte om vad JAG tror, jag frågar vad du grundar ditt uttalande på.

Nu börjar du tala om katthjälpsföreningar istället för kattföreningar. Det är två skilda saker.

Och återigen, världen är inte svart-vit. Man kan avråda starkt från huskattavel - här och nu - utan att det innebär t.ex. en önskan/vision om att huskattavel ska förbjudas/upphöra "för gott" och utan att man t.ex. önskar ersätta huskatten på sikt. Vad jag vill få fram är ett tydliggörande.

Notera att jag inte tror att det går att hindra huskattuppfödning, min fråga gällde (dina) visioner.

Vad vi vill är att minska antalet katter i syfte att minska de djurskyddsproblem som föreligger. Vi vill också att katterna ska vara friska och sunda (så långt det är möjligt). Vi vill vidare att utekatter ska vara kastrerade och att det ska tydliggöras i lagstiftningen att kastrering är ett krav. Men vi får inte glömma de okastrerade katter som lever inomhus t.ex. i misärhem och som ger upphov till väldigt många "överskotts-katter" som ofta är i dåligt skick och som kan vara bökiga att "få styrfart" på (problem med inavel, snuva, kattpest, öronskabb, dåliga magar o.s.v.).

En stor genpool är en bra grund för friska och sunda djur. Det kommer vi inte ifrån. Det måste dock balanseras - vi ska inte ha "överskottskatter" som far illa.

Förening för huskattuppfödning - ja, det finns det väl? Om den ännu existerar. Jag tänker på den där föreningen bondkatten eller vad den heter.

#26: Kattföreningar med fokus på huskatter är katthjälpsföreningar, dvs. katthem. Många katthjälpsföreningar är även medlemmar i SVEKATT (Svenska kattskyddsförbundet) som arbetar aktivt för att höja huskatters status, inte minst genom att propagera för kastrering, ägaransvar och skärpt lagstiftning ang. okontrollerad kattavel.

I organisationer som kattförbund (t.ex. SVERAK) , kattklubbar och rasspecifika intresseföreningar handlar avel om stambokförd avel, så där är huskattavel inte aktuellt, inget stambokförda katter får användas till och inget medlemmarna förväntas syssla med. Kastrerade huskatter får delta på utställning och SVERAK är remissinstans till myndigheter i olika frågor som t.ex. kan handla om lagförslag, djurskyddsfrågor och katters status.

Att huskattsituationen skulle bli så under kontroll att önskad huskattavel skulle vara lämpligt är inget som kommer ske inom överskådlig framtid. Det är ingen risk att det kommer födas för få huskatter hur Jordbruksverket än formulerar sig i sina föreskrifter. Att obligatorisk id-märkning gäller har fortfarande inte uppfattats av alla huskattuppfödare/huskattägare och ännu svårare kommer det vara att förhindra både påstådda och verkliga hoppsan-kullar.

Antalet huskatter har råd att minska rejält utan att genpoolen blir alltför lidande. Det är lite svårt att föreställa sig hur många katter 85-90% av alla katter faktiskt är. För att utöka genpoolen ytterligare kan även huskattuppfödare i en avlägsen framtid i värsta fall importera avelskatter från hela världen för att skapa nya huskatter. Om de släpper ut dem på landet så kan de kallas "bondkatt" och ingå i föreningen Bondkattens s.k. avelsprogram för okastrerade utekatter. Ev. produktionsöverskott får slås ihjäl, för det är så den föreningen ser på uppfödaransvar. De påstår att huskatter i lantlig miljö är utrotningshotade, men det jag skulle vilja utrota är föreningen Bondkattens kattsyn.

#27 En katthjälpsförening är inte detsamma som ett katthem, även om det finns katthjälpsföreningar som driver katthem.

När det gäller att minska antalet katter behövs både långsiktiga mål och delmål, och förmodligen en rad olika verktyg. Här handlar det också om vad samhället är berett att satsa för att komma till rätta med existerande djurskyddsproblem.

Instämmer i att föreningen bondkattens kattsyn inte är bra.

När det gäller frågan om det finns en överproduktion av huskattungar så får vi nog konstatera att det är så. Varje år dumpas kattungar, inte sällan är de tama och sociala och alltså vana vid att leva med människor. Om kattägaren kunnat sälja dem känns det osannolikt att hen skulle valt att hellre dumpa dem. Det kan vara ordentligt svårt och tidskrävande att fånga in ett gäng avstjälpta kattungar, och risken finns att kattungar far illa och att alla i kullen inte hittas. Och vad värre är finns även anledning att befara att kattmamman förblir okastrerad… För några år sedan hade vi ett sådant ärende en bit ifrån där jag bor, där det plötsligt sprang kattungar kors och tvärs.