Alla britter medfött sociala?
Jag läste en tråd på ett annat forum som handlar om en brittkattunge som efter att ha bott i sitt nya hem i 2 månader utvecklat en skygghet i sitt beteende gentemot ägarna. I hemmet finns även 4 vuxna katter, 3 nyfödda kattungar och 2 hundar. Hantverkare har även kommit och gått under kattungens vistelse.
De första kvällarna i hemmet tillbringade hon spinnande runt sin mattes hals och sovande under husses tröja, men sedan dess har tydligen kattungens beteende ändrats totalt. Hon har tytt sig till och blivit omhändertagen och adopterad av en av de vuxna katterna, men undviker nu och verkar t.o.m. rädd för mänsklig kontakt (dock utan att vara aggressiv).
Det som fick mig att fundera var att en brittuppfödare hävdade i tråden att "alla britter ska vara medfött så sociala att de självmant söker mänsklig kontakt. Det är inget man ska behöva jobba fram."
Fungerar det verkligen så? Kan katter ha en medfödd tilltro till människor och önskan om mänsklig social kontakt? Är britter så olika andra katter att erfarenheter och miljö inte påverkar den saken?
Sajtvärd Katter iFokus
![[Mustangcab]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Nej britter härstammar från engelska huskatter och de är väl som alla andra katter som inte får mänsklig kontakt mellan 2-8 veckan att de har svårt att lita på människor. Däremot så finns det givetvis mer eller mindra sociala britter fast jag har inte träffat någon som inte varit social.
Personligen så tror jag att det var fel på miljön för de lille britten som blev skygg. Man måste vara rädd om små katter. Sen att en katt adoptera en kattunge är vanligt. Mina här har adopterat de som varit kattungar då de kommit hit och lekt med dem och slickat dem. Just nu så ha den minste vuxit så mycket att det är den allra äldsta britten som blivit pappa åt honom och som talar om var skåpet ska stå mellan slickningrna😃
Du kan inte pm:a mig där du läste detta?
Jag tror att alla katter föds sociala, men att det är något man måste jobba med för att behålla. Något kan ha hänt som fått kattungen något asocial, det vore märkligt om den är social i början för att sedan bli mer skygg mot samma människor. Det gäller förmodligen att jobba mycket på förtroendet mellan katt och människa. Jag har två hittekatter som har svårt att lita på främlingar, och särskilt den ena har svårigheter att lita på mig och sambon också - men vi vet att han har det sociala i sig eftersom han älskar mänsklig kontakt tills han "kommer ihåg" att människor är läskiga. Jag har tron på att detta går och kan ändras. Så mitt svar är: Jag tror att det finns en medfödd social förmåga, men för att behålla den måste man jobba lite.. Britten är inget undantag från andra katter i den meningen.
Tror nog inte att det var en optimal situation att skaffa katt i just då. Katter är från början vilda djur som har blivit tama men alla som varit med om att fånga in förvildade katter vet att det är ingen dans på rosar att ha med dem att göra.
Jag har haft kattungar som varit födda utomhus vid ett flertal tillfällen och de var vädligt skygga till att börja med. Mnedte blev folk av dem också😃
Men jag ser och hör vad mina vildfödda husisar här säger när jag försöker att fånga in dem om de inte vill och de drar sig inte för att sätta i en klo om det inte passar, det gör aldrig någon av mina britter.
Starta ny diskussion