Avel & Uppfödning

Första kullen

2015-12-12 17:24 #0 av: Elisiajohansson

Min ena katt ska få en kull i slutet av månaden och jag vet de mesta runt detta med förlossning och tiden efter osv osv. Dock är det några saker jag inte hittar svar på.

Jag har två barn, 1,5 respektive 3 år. Barnen och jag sover i samma rum, och det rummet är det enda som är lite avskilt med lugn och ro, min fråga är, tror ni mamma blir stressad av att mina barn vaknar ett par ggr om nätterna och gråter, mellan 15 sek till 2 min om man har boet här?

Eller kan man ha bolådan i matsalen, mellan en vägg och matbordet (lite avskilt)? Har ganska öppen planlösning så det är som ett stort rum. Jag tänker ungarna kommer ju behöva vänja sig vid barnen och olika ljud.

Eller ska man börja med att ha bolådan i sovrummet och sedan flytta ut dom till en "inhägnad" bestående av 4 kompostgaller och nödvändig utrustning placerad där vid matbordet?

Flera frågor men för att sammanfatta mitt bekymmer så är det hur jag ska lägga upp det med småbarn samt en kull med kattungar och en kattmamma.

Tack på förhand :)

Anmäl
2015-12-12 18:49 #1 av: Mr Raja

Även den snällaste hona kan bli stressad över att bli störd, hon kan anfalla de tvåbenta och även sina egna om det vill sig illa, och det gäller inte bara den allra första tiden. men det där måste man nog få göra som man vill med tycker jag,. 

Jag har erfarenhet av ett par huskattskullar då jag hade mina vilda glada ungar små, röstar därför på ett ordentligt avskilt utrymme som inte barnen kan komma åt till katthonan eftersom ungarna dina sover i sovrummet.  Om det utrymmet ska vara i sovrummet till att börja med eller hela tiden spelar nog ingen roll  - men det är superviktigit att inte ungarna kan kunna komma åt bolådan utan att du är med.  De är helt klart för små för att ta ansvar och förstå vilka konsekvenser det kan bli.   

Tänk så här;  1. Det är ju inte barnens kattungar.  2. "Barnvana" är inte detsamma som att vänja sig vid att aldrig få umgås med sina egna, sova, äta och gå på lådan ifred)
Då blir det helt klart enklare att bestämma allt kring detta. 

Höga ljud av skrikande barn eller deras leksaker är ingenting mot en fallande stol vid bolådan  som faktiskt kan bryta benet på en kattunge, eller något ännu värre så du i princip måste avliva den på direkten - framför ungarna.

Med så små busungar måste man kan kunna ha (nån slags) uppsikt över kattens bolåda 24/7 då barnen är hemma (antar att de är på dagis etc) 

Kanske du kan ha bolåda och kattungar i en gammal spjälsäng som håller bättre än ett kompostgaller? 

Och om barna dina kan ta sig ur sängen för egen maskin på nätterna och om de sover middag utan uppsikt så måste du ha något som stoppar innan olyckan är framme. 

...Annars ska det nog gå bra ska du se :-) Lycka till! 

Anmäl
2015-12-12 19:40 #2 av: Elisiajohansson

#1 Tack för bra svar :) Så jag kan ha bolådan i sovrummet den första tiden, och ha ett galler framför dörren så inte barnen kommer in. Sen flytta ut dom efter en tid till hagen i matsalen? Där har jag ju helt klart mer koll än om dom är i sovrummet, å andra sidan blir de ju även mer ljud, men de känns ju oxå fel att ha dom instängda hela tiden. Jag har alltid koll på barnen, dom kan inte klättra upp i soffan utan att jag ser, är väldigt uppmärksam. Den lilla sover i spjälsäng och den stora brevid mig och har aldrig gått ur sängen själv, och jag vaknar i princip så fort hon rör sig.

Men tror du honan klara att dom kanske gråter nån gång på natten?

Anmäl
2015-12-12 19:53 #3 av: Elisiajohansson

Grejen oxå är att jag inte riktigt har plats för bolåda och hage i sovrummet, hade det funkar att ha bolådan i hagen i matsalen och göra bolådan riktigt "inhägnad" med en filt över för att dämpa ljud och sedan gränsa av en bit ifrån hagen med nåt galler och nån filt över? då blir de ju mer ljudisolerat och så får dom vara mer ifred på natten.

Anmäl
2015-12-12 21:50 #4 av: Mr Raja

Det kommer nog att falla på plats allt eftersom ska du se, och att ungarna vaknar och gråter lite är ju nånting alla är vana vid. Det blir vara jobbigt om du ska hyscha dem för katternas skull. Tänk bara på att kattungarna också kan pipa och låta så de kan lika gärna störa ungarna om även de är lättväckta. Faktum är att det mer låter som att du behöver sova med öronproppar ett par nätter i veckan för att få sova ut nån gång och orka. Du vaknar för snabbt - om det är så att det är friska barn du har. De hinner inte somna om själv, jag hade en som vaknade i 4,5 år flera gånger per natt men konstigt nog hette det att hon aldrig vaknade (enligt pappan) om jag inte var hemma nån natt då och då. Konstigt va? 😉
Jag kan höra en unge vakna innan den gör det, på samma sätt som jag vaknar på det tysta klicket innan klockan ringer.

Anmäl
2015-12-12 21:51 #5 av: Mr Raja

Badrummet?

Anmäl
2015-12-12 21:59 #6 av: Mr Raja

Om allt är frid och fröjd med kattungarna så behöver hon få ta hand om dem själv. Du måste lita på att hon kan. (Och ha lite koll i smyg 😉)
Bara se till att hon har sin mat vatten och sandlåda i närheten ochbinte behöver gå så långt från ungarna, särskilt vattnet är viktigt så hon kommer att dricka jättemycket.

Enda gångerna du egentligenr behöver hantera dem är ju när du väger dem första tiden, de kommer mest att skrika och protestera första veckorna ändå och mamman kan komma att bl orolig om detnärmaste hennes första kull och det blir för mycket "vänjande" före de är nästan tre veckor sådär. Britter är inte så tidiga som bengaler tex.

Anmäl
2015-12-12 21:59 #7 av: Mr Raja

Om allt är frid och fröjd med kattungarna så behöver hon få ta hand om dem själv. Du måste lita på att hon kan. (Och ha lite koll i smyg 😉)
Bara se till att hon har sin mat vatten och sandlåda i närheten ochbinte behöver gå så långt från ungarna, särskilt vattnet är viktigt så hon kommer att dricka jättemycket.

Enda gångerna du egentligenr behöver hantera dem är ju när du väger dem första tiden, de kommer mest att skrika och protestera första veckorna ändå och mamman kan komma att bl orolig om detnärmaste hennes första kull och det blir för mycket "vänjande" före de är nästan tre veckor sådär. Britter är inte så tidiga som bengaler tex.

Anmäl
2015-12-12 22:22 #8 av: Elisiajohansson

Tack så mkt för dina svar :)

Det här med sömnen ja... haha har inte sovit en hel natt sen den yngsta föddes, hon har alltid haft knölig sömn, så jag sover väl i nåt lättväckt läge :P 

Anmäl
2015-12-13 20:17 #9 av: Elisiajohansson

En till fråga, hur länge ska ungarna (och mamman) vara instängda i hagen? när kan man börja låta dom gå fritt i lägenheten. (Såklart med sten koll på barnen)

Anmäl
2015-12-17 12:46 #10 av: Mr Raja

Anmäl
2015-12-17 12:48 #11 av: Elisiajohansson

#10 kan inte se nån text i ditt inlägg

Anmäl
2015-12-17 12:53 #12 av: Mr Raja

#9 Du skrev nånstans att du inte behöver råd kring förlossning och annat kring den men detta är ju ganska basic oavsett om man har barn, hundar eller annat hemma under kattungarnas uppväxt så jag undrar om du alls pratat med din egen uppfödare om kattungetiden och det praktiska kring den?

Anmäl
2015-12-18 09:04 #13 av: Elisiajohansson

#12 Jag är sån som person, oavsett hur mkt jag läser om nåt så kan jag fortfarande känna mig osäker och vill ha andras erfarenheter. Egentligen hade jag inte behövt fråga nånting, jag hade fixat allt galant ändå, men jag vill som sagt göra det allra bästa till 110%. Ja jag har pratat med henne och jag vet vad som gäller, annars hade jag inte funderat kring att starta uppfödning. Det handlar som sagt om att vilja göra allt i stort sett perfekt. Hade uppskattat om du ist för att ifrågasätta min kunskap, faktiskt hade svarat på frågan.

Anmäl
2015-12-18 19:46 #14 av: Mr Raja

Men hallå där - jag engagerar mig ju! På mobilen dessutom... Och hade redan fått flera svar på exakt samma fråga på det där i kattenifokus såg jag. Och nog måste jag väl ändå få fråga dig om du har en uppfödare att fråga? 😉

Anmäl
2015-12-19 01:55 #15 av: Mr Raja

#13 Mina svar i denna tråd utgick från att katten som jag trodde skulle få SIN första kull och inte DIN första och hennes sista, givetvis var uppväxt hos dig och kände dig och ungarna väl. Inte att hon är 6 år gammal och kom på foder nu i veckan bara två veckor innan nedkomst. Fattar inte att du inte sa ett pip om det? Hörde det inte till saken eller glömde du bort det?

Och eftersom jag inte känner till om det finns mer viktiga saker att ta hänsyn till kan jag tyvärr inte svara på din fråga om hur länge de ska vara i hagen etc.

Anmäl
2015-12-19 14:09 #16 av: litettrassel

Hej!

Känner att du har fått bra råd av Mr Raja och det är svårt att ge passande råd när man inte har hela bilden klart för sig. Sedan du säger att du kommer klara det här galant så vill jag tipsa om en bok att ha i bakfickan som heter Kattavel: Uppfödning och genetik av Ylva Stockelberg. Den sitter även vana uppfödare med när det är dags för födsel av kattungar där står allt man kan behöva veta från de är nyfödda tills det är dags at thitta dem nya bon.

Anmäl
2015-12-20 10:34 #17 av: Elisiajohansson

#15, jag tyckte inte att frågan om hagen osv har med det att göra, vilken vecka dom ska ut i hagen spelar ju ingen roll i frågan om hon kommit nyligen eller inte.

#16 tack, jag har den och har snart läst ut den

Tror alla här missuppfattat mig, det handlar som sagt inte om att jag inte vet eller kan, utan att även höra andras åsikter. Men ni behöver inte va oroliga nu, allt går bra och kommer lösa sig fint.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.